1741-1827 Charles Wilson Peale Galleries Finding that he had a talent for painting, especially portraitures, Peale studied for a time under John Hesselius and John Singleton Copley. Friends eventually raised enough money for him to travel to England to take instruction from Benjamin West. Peale studied with West for two years beginning in 1767, afterward returning to America and settling in Annapolis, Maryland. There, he taught painting to his younger brother, James Peale, who in time also became a noted artist. Peale's enthusiasm for the nascent national government brought him to the capital, Philadelphia, in 1776, where he painted portraits of American notables and visitors from overseas. His estate, which is on the campus of La Salle University in Philadelphia, can still be visited. He also raised troops for the War of Independence and eventually gained the rank of captain in the Pennsylvania militia by 1777, having participated in several battles. While in the field, he continued to paint, doing miniature portraits of various officers in the Continental Army. He produced enlarged versions of these in later years. He served in the Pennsylvania state assembly in 1779-1780, after which he returned to painting full-time. Peale painted in the trompe l'oeil style,[1] and was quite prolific as an artist. While he did portraits of scores of historic figures (such as John Hancock, Thomas Jefferson and Alexander Hamilton), he is probably best known for his portraits of George Washington. The first time Washington ever sat for a portrait was with Peale in 1772, and there would be six other sittings; using these seven as models, Peale produced altogether close to 60 portraits of Washington. In January 2005, a full length portrait of "Washington at Princeton" from 1779 sold for $21.3 million dollars - setting a record for the highest price paid for an American portrait. Peale had a great interest in natural history, and organized the first U.S. scientific expedition in 1801. These two major interests combined in his founding of what became the Philadelphia Museum, and was later renamed the Peale Museum. This museum is considered the first. It housed a diverse collection of botanical, biological, and archaeological specimens. Most notably, the museum contained a large variety of birds which Peale himself acquired, and it was the first to display North American mammoth bones. The display of the mammoth bones entered Peale into a long standing debate between Thomas Jefferson and Comte de Buffon. Buffon argued that Europe was superior to the Americas biologically, which was illustrated through the size of animals found there. Jefferson referenced the existence of these mammoths (which he believed still roamed northern regions of the continent) as evidence for a greater biodiversity in America. Peale's display of these bones drew attention from Europe, as did his method of re-assembling large skeletal specimens in three dimensions. The museum was among the first to adopt Linnaean taxonomy. This system drew a stark contrast between Peale's museum and his competitors who presented their artifacts as mysterious oddities of the natural world. The museum underwent several moves during its existence. At various times it was located in several prominent buildings including Independence Hall and the original home of the American Philosophical Association. The museum would eventually fail in large part because Peale was unsuccessful at obtaining government funding. After his death, the museum was sold to, and split up by, showmen P. T. Barnum and Moses Kimball.  Related Paintings of Charles Wilson Peale :. | The Staircase Group | Adobe Church | Landscape Looking Towards Sellers Hall from Mill Bank | Portrait of Walter Stewart | Benjamin and Eleanor Ridgely Laming |
Related Artists:
Ludwig Passini
Austrian, 1832-1903
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Paul Paeschke
German, 1875-1943